Efter en väldigt
svensk dag igår (grattis Loreen kanske man måste säga?) så blev det en väldigt engelsk dag idag.
Vi begav oss nämligen iväg och puntade på ån här i Oxford. Sol, värme, vänner och så naturligtvis en öl och lite Pimm's på en pub innan vi vände hemåt igen.

Min starke man puntar oss framåt.

Själv satt jag bara och latade mig hela vägen.
I morgon blir det en holländsk dag då vi far tillbaka till min käre mans hemland för en god väns PhD-disputation. Det ska bli trevligt att träffa alla igen!
Det har varit väldigt mycket sommar den gångna veckan, med klänning varje dag (
ahmajgad vad underbart bekvämt det är att ha mage i klänning istället för i jeans), lunch i parken och promenader i solen. Fantastiskt faktiskt!
I dag är det fortfarande väldigt soligt, och jag tog tillfället i akt att vandra bort till gymmet, skaffa medlemskap till simbassängen och börja simma. Jag har inte motionerat ordentligt på ett år (jag räknar inte riktigt gravidyogan), men oj vad skönt det var trots att jag naturligtvis tog det väldigt lugnt.
Tydligen ska simning vara bland det bästa man kan göra när man är 29 veckor. Man är viktlös, man får motion och positionen (i bröstsim) är perfekt för att övertyga den lille därinne att lägga sig på rätt håll (alltså med ryggen utåt). Så det ska jag se till att göra ett par tre gånger i veckan tänkte jag.
Nåja, resten av dagen blir väldigt svensk. Knäckebröd med ägg och kaviar till lunch (ja, vi var på IKEA i torsdags) och kladdkaka till melodifestivalen i kväll. Den ska ses med vänner, varav en av de som bjuder också är svensk. Britterna tycker att vi är ytterst underliga som faktiskt tycker melodifestivalen är kul.

Svensk lunch.

Svensk... middag?
Jag är lite nyfiken på hur det har gått med kladdkakan förresten. Vi har nämligen en gasugn för första gången någonsin och det är ju illa nog. Men den är också riktigt dålig, så man har verkligen ingen koll på vilken temperatur det faktiskt är därinne. Så det är Schrödingers kladdkaka: den är både rinnig och torr på en gång tills vi skär i den i kväll och avgör vilket av det det är (übergeekigt skämt, sorry).
Japp japp, vi ses kanske en gång till innan jag drar till Holland på måndag.
Förra veckan flyttade vi ju, så saker och ting var lite bökiga, därav avsaknaden av maguppdatering. Men nu, nu kör vi igen tycker jag.

Solig vårmage i nya trädgården.
Nu är jag i vecka 28 och alltså inne i
the third trimester. Detta är stort! Det är nu jag ska börja huffa och puffa ordentligt och bete mig helt allmänt som en flodhäst.
Jag känner mig faktiskt lite som en flodhäst nu. Magen börjar vara så pass i vägen att jag ibland stöter i den i saker för att jag inte riktigt inser hur stor den är. Som en sådan där klumpig tonåring som inte vant sig vid långa armar och ben än.
Jag har också börjat märka av gravidhjärnan ordentligt. Tydligen är anledningen till att man blir lite glömsk och bomullig i knoppen att hormonerna börjar förbereda en på att glömma det där ajajaj-iga den ska gå igenom om några månader. Jag märker mest av det när jag försöker jobba eller bara lyssnar på podcasts. Eller inte lyssnar på podcasts, för alltsom oftast så kan jag ha lyssnat på ett helt avsnitt utan att ha hört ett jota.
Men ja. På torsdag är det dags för ett nytt ultraljud så vi håller tummarna för att allt är så väl som det verkar. Med tanke på att
little one just nu ligger därinne och hickar så att magen min hoppar så verkar saker och ting som de ska tycker jag. Och på fredag ska jag till barnmorskan och förhoppningsvis få intyg på att jag får flyga. På måndag ska jag nämligen flyga till Holland.
Vilken tur; nu har ni koll på mitt schema den närmaste veckan!
Det är mycket just nu, men idag tog vi i alla fall lite ledigt och tillbringade största delen av dagen hos vänner. Där grillade vi hamburgare, gjorde banana split, drack hemmabryggd öl (en bitter och en IPA) och whisky, rökte cigarrer och tittade på fotboll.
Eller ja, jag avstod från öl, whisky, cigarrer och banan. Men det var väldigt trevligt ändå.
I morgon är det intensivt jobb som gäller, men nästa helg då ska jag minsann se till att faktiskt ta helg.
Det håller vi tummarna för i alla fall.

Det har skruvats ihop några IKEA-möbler i helgen…

Efter en lång helg med mycket arbete och ett par trevliga stunder med familj från båda sidorna var det gott med amerikanska pannkakor vid vårt nya matbord i vår matsal (!).
Förresten, för tillfället har vi inget bredband så då blir det inte mycket bloggande heller eftersom jag gör det via mobilen istället. Förhoppningsvis får vi det snart installerat på det nya stället.
En kväll till med svärbröderna, men tyvärr utan mina föräldrar eftersom de just begett sig hemåt, och sedan börjar vårt nya liv i det nya huset. Underbart!

Vi smygflyttar så här kvällen före den riktiga flytten. Och skruvar ihop IKEA-möbler. Vi har 53 paket totalt så det lär ta ett tag.
Och just det ja. Flyttpizza också såklart.


Nu gör vi plats för nya minnen!
Roskilde-armbanden åker, trots de mycket trevliga stunderna de representerar, till förmån för ett alldeles speciellt berlockarmband. Det känns lite sorgligt måste jag säga, men jag intalar mig själv att det inte innebär att Roskilde-fasen av mitt liv är över. Vi återvänder säkert så småningom så att vi kan skämma ut di små ordentligt.
Berlockarmbandet har jag fått av min kära svärmor (som införskaffat det på
Trollbeads) och med tanke på alla stora förändringar som är på ingång i mitt liv så känns det som om det verkligen kan fyllas snabbt.

Bye-bye Roskilde-armband.

Hej-hej berlockarmband.
Tack svärmor!
Idag blir det en lat maguppdatering (i pyjamasbyxor dessutom) för jag är helt slutkörd efter helgens bravader och gårdagens monster till IKEA-besök.
Men en liten (eller stor?) mage ska ni få ändå.

Rosa spegelmage.
Jag insåg idag att nu är jag ju nästan på väg in i
the third trimester (vad nu det kan heta på svenska). Tiden går så sjukt snabbt!
Naveln är så grund nu att man knappt kan hitta den genom ett linne längre. Jag tänkte aldrig på det faktum att naveln kan ploppa ut, men min verkar definitivt ha det som plan.
Little one sparkar och sprattlar och knörvlar mer än någonsin. Det verkar som om sömn inte är något som behövs därinne. Fast det gör inget, jag tycker fortfarande att det är mysigt att känna efter och liksom ha kontakt med den lille därinne. Till och med när little one bestämmer sig för att köra in ena foten innanför mina revben och samtidigt boxa mig i blåsan.
Ja, än så länge så är till och med det mysigt.
Lämnar nu de här trevliga små sakerna i Holland och återvänder till Belgien och sedan Oxford.


Så igår var vi alltså och bevittnade våra vänners bröllop. Själva ceremonin hölls på ett chateau i en vacker park mitt i Bryssel, och middagen var på ett gammalt kloster i en liten by. Mycket stämningsfullt, och en lång trevlig middag. Tyvärr blev det inga bilder från klostret, men väl en i parken.

Här befinner jag mig just nu. Eurostar och Bryssel nästa! Och sedan en sväng uppom Holland också i morgon. Ha're!

I morgon bär det av till Bryssel eftersom en av min käre mans närmsta vänner ska gifta sig. Tåget går klockan 05.26. Usch.
In other news så har vi äntligen skrivit på kontraktet och fått nycklarna till
det nya huset, som nu är helt tomt och redan känns så mycket fräschare.
Nu ska jag äta, packa och städa och sen sova. Därför får ni hålla till godo med en random bild på klassikern
makaroni cheese som jag gav mig på för första gången häromdagen. Resultatet blev lyckat om jag får säga det själv, men herregud så mättande. Jag tror inte jag kommer att laga det igen på ett bra tag.

Ostmakaroner.
Jag har varit hos frisören idag. Det i sig tycker jag nästan förtjänar en applåd. Jag vet inte, men jag tyckte tonen var något anklagande när frisörskan påpekade att jag inte varit där på elva veckor.
Fast sedan vägde hon upp det hela med att fråga om jag tvättat håret nyligen "för det känns så rent och fräscht så jag undrar om jag egentligen behöver tvätta det". Jag svarade "nja, inte idag i alla fall". "Jaha", sa hon, "då har du sånt hår som håller sig rent länge då."
Och det var ju sant. För sist jag tvättade håret var i söndags. Fast det vågade jag faktiskt inte medge.
Hemligheten till rent och fräscht hår är alltså...
att inte tvätta det.
Nåja, så här intressant blev det.

Efter-bild
För före-bild, se alla andra bilder jag lagt upp de senaste elva veckorna. Hon tog av en rejäl bit ska jag säga, för att få det att växa lite bättre sa hon. Jag vill ju ha längre hår, men snart ger jag nog upp för jag börjar verkligen tröttna på att inte
förändras varje gång jag går till frisören. Jag vill ju göra något nytt med håret!
Fast färgning får kanske vänta tills typ efter augusti.
Nu är håret alltså redo för helgens bröllop i Belgien, klänningen är fixad och naglarna är fransk-manikyrade. Då är det bara det viktigaste kvar: att trycka iPaden full med TV-serier och filmer.
Ännu en vecka med icke-tajta kläder (sorry
sis), men nu har jag faktiskt en klänning till bröllopet vi ska på i helgen. Tack
Pernilla som svarade på mitt
nödrop förra veckan -
Asos visade sig ha en hel hög med fina mammaklänningar!

Mage i finklänning.
Ett par klackar och lite smink på det så ska det nog bli bra serru!
Annars är det väl som varje vecka: magen växer och har sig och little one knörvlar och har sig. Fast nu har jag nått det här bekväma stadiet:

Ett bord jag alltid har med mig.
Jag har börjat fundera på det här med barnvagn. Efter att ha läst igenom hur mycket material som helst, så är jag sugen på den här. Men eftersom jag inte har någon erfarenhet av sådant här så tänkte jag kolla om kanske någon som har kan ge sin åsikt?
Vagnen heter
iCandy Peach 2 och ser ut så här (finns även i andra färger):


Saker jag gillar:
- Den har klick-i system så att man kan byta mellan vanlig sits, liggvagn och bilstol.
- Den kan vikas ihop till ett relativt litet paket och man behöver bara använda en hand.
- Den har rejäla bakhjul så den klarar grus och så bra (sägs det).
- Den kan omvandlas till ett tvåbarnssystem om (när?) jag får en liten till.
- Liggdelen är godkänd för nattsovning så man behöver inte köpa en separat bassinett eller vagga.
- Den har fotbroms och enhandsknapp för att höja och sänka handtaget.
- Den verkar väldigt gedigen och stabil.
- Den är väldigt lätt att manövrera.
Saker som är mindre bra:
- Den klarar troligen inte redig terräng (eller snö?) pga de mindre framhjulen.
- Vissa säger att sitsen blir för liten för snabbt (fast andra håller inte alls med).
Så... hjälp?
Jag skulle vilja påstå att det här försöket, till skillnad från
det förra, blev en fullständig succé!

Himmelska skapelser.
Receptet på dessa
kladdkakemuffins med kokostosca har jag hittat hos
Pernilla och jag tror att hon är något av ett geni. Dessa skapelser är nämligen alldeles fantastiskt njutbart goda!
Om någon undrar så förändrade jag mitt tillvägagångssätt så här (på inrådan av Pernilla):
- Lät bli att använda muffinsplåten.
- Såg till att lämna lite utrymme runt toscan så att muffinsen hade plats att röra på sig.
Jag tror nummer 2 gjorde störst skillnad.
Nu ska jag äta en till. Minst.
Har ni märkt det än? Vavava? Har ni det?
Inte?
Om jag gör så här då?

↓

Inser ni vidden av detta?
PS: Mamma... sssssssshhhhh! Fortfarande inte såpass.
Sådärja. Om inte något går väldigt fel nu så har vi skaffat oss ett nytt hus (ta i trä). Vi kommer att hyra det alltså, inte köpa, men ändå: det blir vårt första riktiga hus! Det kanske var bra trots allt att
våra nuvarande hyresvärdar inte ville ha kvar oss.
Nödvändig info: by lite utanför Oxford, fristående hus på två våningar, tre sovrum, två vardagsrum, kök med diskmaskin och tvättmaskin/torktumlare, badrum med badkar, uterum och... trädgård!
Icke möblerat dock; möblerna på bilderna tillhör det tyska paret som bor där nu. Och bilderna är tagna av mäklarna så... det är inte jag som är dålig på att ta bilder. I alla fall inte i det här fallet.

Vardagsrum 1 på nedervåningen (med hemska svarta monstersoffor).

Kök på nedervåningen.

Uterum (grillen tar de med sig tyvärr)

Sovrum 1 (eller barnkammare...?) på övervåningen rakt ovanför vardagsrum 1.

Sovrum 2 på övervåningen.

Badrum på övervåningen.

Trädgård på nedervåningen. Huset där borta i fjärran? Det är där vi ska bo!
Det bästa av allt är att den nya hyresvärden verkligen vill ha oss! När vi först tittade på huset så bestämde vi oss för att inte ta det trots allt eftersom det var lite dyrare och vi skulle bli tvungna att köpa både möbler och diskmaskin och tvättmaskin och torktumlare. Men så ringde mäklaren och frågade "Men... varför vill ni inte ha huset?!". De hade tydligen haft flera bud, men bara från grupper av vänner och hyresvärlden hade tydligen blivit exalterad när hon hörde att jag väntade barn.
När vi berättade anledningen till att vi inte tänkt ta det så sa de "Men vitvaror, det kan vi fixa!". Dessutom lyckades vi pruta ner hyran en bit och hyresvärden kommer att komma in då och då och sköta trädgården. Inte dåligt fixat av oss om jag får säga det själv!
Det känns bra att vara åtråvärd.
Ja, då var det dags för veckans mage igen då. Tiden går snabbt, och magen känns tyngre och mer uttänjd för var dag.

Vit och något suddig mage.
För någon dag sedan gjorde jag den fasansfulla och otroligt oväntade upptäckten att jag växt ur
den där underbara klänningen jag tänkt ha på mig på min promovering. Nu har jag minst tre mörk-kostym-tillfällen inom ett par månader och jag går inte i en enda av mina klänningar. Om det är någon som har sett en mammaklänning som faktiskt är fin och inte kostar för mycket så får ni hemskt gärna hojta till! Jag har nämligen inte lyckats hitta någon.
Jaja, dagens i-landsproblem och allt det där.
Efter timtal av svettandes i köket (mja) lyckades jag producera de här skapelserna:

Exploderade muffins
Jag vill inte säga att de är... misslyckade eller så. Men
så här ser de ut när Pernilla gör dem. Jag måste dock försöka igen (min käre man tvingar mig) för de
smakade gudomligt.
Men hur gör jag rätt den här gången?
Ja, jag är särskilt inaktiv för tillfället, men det har att göra med den där headern som fortfarande ligger på min startsida. Men en maguppdatering kanske jag kan mäkta med.

Randig mage.
Little one är desto mer aktiv och sparkar och står i så gott som hela dagarna, och jag kan fortfarande inte låta bli att känna efter med handen varje gång. Det roligaste är när little one knörvlar rundor därinne och hela magen liksom böljar. För rörelserna syns verkligen på utsidan nu. Och min käre man kan lyssna också tydligen, vilket jag har ganska svårt att göra själv.
Igår var det dags för
yoga igen, för första gången på tre veckor. Och hujedamej vad magen är i vägen plötsligt. Det är svårt att nå tårna när magen daskar i låren först. Dessutom har jag fortfarande
lite ont i axeln så jag kunde inte göra många stretchövningar heller. Kort sagt så är min flexibilitet plötsligt obefintlig.
Aja, det är egentligen bara roligt att det märks liksom. Jag tror jag har nått det där stadiet nu när folk antar att jag är gravid istället för tjock. Eller jag hoppas det i alla fall.
Är det bara jag som blir rädd snarare än glad när man upptäcker en rund och lycklig apelsin i botten av fruktskålen, när senaste gången man köpte apelsiner var för drygt en månad sedan?

Otorr och omöglig mutantapelsin.
Vi missade visst en maguppdatering förra veckan när jag var så trött på allt pga
det där med lägenheten. Men huset vi var och tittade på idag (för att hyra, inte köpa tyvärr) har ingett hopp om att det kanske faktiskt möjligen kan finnas okej ställen att bo på. Så jag ska sluta älta det där nu.
Här är då veckans mage:

Svart ska göra att man ser smalare ut har jag hört.
Jag undrar om den inte har ökat rejält sedan
vecka 20. Det känns som det i alla fall. Och jag har definitivt ökat i vikt, för det säger vågen. 4-5 kilo minst och jag väger nu mer än jag någonsin gjort. Till och med under den där äta-skottsk-mat-perioden i Edinburgh.
Tyvärr har inte lårmusklerna ökat i samma takt, så jag huffar och puffar när jag ska ta mig upp ur soffan som en annan gammal tant. Redan. Om ett par veckor till lär jag inte ens kunna ta mig upp ur soffan över huvud taget.
Och så har jag lagt mig till med allmänna krämpor som jag gnäller om till min käre man. Och till er. Den värsta krämpan för tillfället är att jag har haft ont i axeln i ett par veckor nu. Riktigt ont alltså, så att jag då och då fått be min käre man om hjälp när jag ska försöka dra linnet över huvudet. Jag tror att det är någon nerv som hamnat i kläm, för vet ni hur det började?
Jag skulle sträcka mig efter fjärrkontrollen till TVn.
Så fit och aktiv är jag.
Ja. Det var bara det.