Regn

Idag regnar det, så det är lite tråkigt. Men så här hade vi det i förrgår, och det är lite roligare att visa upp. Så så får det bli.






Does my bum look big in this?

Det är inte var dag man går in i en liten affär som allra mest påminner om trollspösaffären i Harry Potter och ber att få köpa en talar av den gravt skelande korte och tjocke man med dåliga tänder som kommer en till mötes där.

Det är inte var dag nej. Men de dagar då man råkar göra just det är tämligen intressanta.

Bild stulen härifrån.






Saltfri lasagne

Häromdagen bestämde vi oss för att laga vegetarisk lasagne, och vi bestämde oss dessutom för att göra den saltfri. Den var inte ostfri, det var den definitivt inte, men vi tillsatte åtminstone inte extra salt. Och detta för att vi skulle kunna dela med oss med tösen.

Tösen verkade helt klart uppskatta maten, och det gjorde vi också, trots avsaknaden av en normalt ultraviktig ingrediens. Så det var faktiskt mot förmodan ett lyckat experiment.


Så här äter en nio månader gammal bebis lasagne förresten, om någon undrade:






Sprutnarkoman?

När jag möttes av det här när jag kom hem idag så tänkte jag att nu har de väl ändå fått fel adress (på lådan alltså; H&M-katalogen hade definitivt hamnat rätt!)?

Sedan insåg jag att lådan inte var full av sprutor utan av sterila små plastflaskor. Jag har nämligen bestämt mig för att donera mjölk. Nu när tösen börjat dra ner på drickandet så har jag nämligen plötsligt fått en full frys.

Så nu får vi se hur det här går. Hursomhelst så känner jag mig som en god människa. Fast det kanske inte får vara anledningen till att man gör en god gärning? Jag kanske egentligen är oerhört självisk?

Nåja. De små sjuka bebisarna kommer att få mjölk i vilket fall som helst. Så det så.






Matvanor

Tösen har plötsligt dragit ner ordentligt på sitt mjölkdrickande. Kanske beror det på att hon nu äter precis vad som helst, och så mycket att man verkligen undrar om det ska komma ut genom öronen på henne.

Ikväll tryckte hon bokstavligen i sig en halv banan när vi trodde att hon redan ätit sig mätt på makaroner och spenat och lite diverse annat. Både bokstavligen en hel halv banan, och bokstavligen tryckte.

Fast hon matade mamma med en liten bit också. Men bara en liten bit. Man får ju se till att inte skämma bort mamma för mycket.






Hogwarts

Tänk er Harry Potter-böckerna (eller för all del filmerna). Tänk er matsalen med de långa träborden och bänkarna fyllda av studenter. Tänk er väggarna prydda av gamla tavlor föreställande sedan länge bortgångna professorer och rektorer. Tänk er det stora bordet längst in, omgivet av lärare i akademisk dräkt.

Där. Där åt jag middag igår, som en av lärarna. Och på väggen ovanför mig hängde Edward II:s svärd.

Snacka om att det kändes surrealistiskt.






Pumptips

Jag känner mig så korkad. Hur i hela världen kom jag inte på dessa sakerna själv?

Nu när tösen är på dagis varje dag så måste jag pumpa ut mjölk flera gånger om dagen så att hon har något att äta. Så i tre månader har jag pumpat 4-5 gånger dagligen, för att sedan ordentligt rengöra alla pumpdelar och hänga upp pumpslangen vid ett element för att torka ut kondensen som bildas därinne. Det tar en himla massa tid, och den där irriterande kondensen har jag aldrig lyckats få bort ordentligt.

Men så idag så snubblade jag på ett blogginlägg med en hel del bra tips. Och de två grejerna som verkligen fick mig att tänka "ah-men, VARFÖR har jag inte kommit på detta tidigare för?!" var de här:
  • Förvara pumpdelarna i kylen under dagen. Då blir inte mjölkdropparna därinne dåliga och du slipper diska så himla ofta. Sen diskar du bara ur ordentligt på kvällen.
  • Låt pumpen fortsätta gå någon minut efter det att du kopplat bort allt utom slangen, så torkar det blöta därinne väldigt snabbt.
Så nu delar jag med mig av det här och hoppas att åtminstone någon tacksam mamma har nytta av det.


Förresten, tösen odlar tänder så det står härliga till (bara den här helgen ökade antalet från en till tre) och äter dessutom precis allt man får för sig att ge henne. Vi har numera riktiga familjemiddagar, och idag blev det till exempel chili. Hon älskade det!

Vänta bara tills hon får prova tacos...





Nej

Kunde inte motstå.






Politik

Alltså, nu har jag testat flera sätt att påbörja det här inlägget, men det går verkligen inte att göra på ett lättsamt sätt. Politik är ett tungt ämne, och med en sådan titel så måste väl innehållet också bli tungt verkar det.

Jag trodde nog aldrig att jag skulle skriva om politik i och för sig. Det är nämligen inte ett ämne som intresserar mig speciellt, men tyvärr så påverkar det ju ändå samhället vi lever i. Det drar absolut starkt åt det röda hållet för mig. Mina åsikter tror jag var vanliga när jag lämnade Sverige, men vid det här laget verkar de nästan ha blivit kontroversiella. Konstigt det där.

Sverige (eller Skandinavien kanske) har länge varit kända utomlands som ett fantastiskt ställe där alla har det bra, alternativt som ett ställe där man betalar skyhöga skatter (beroende på om man talar med en röd eller en blå person). Kan det möjligen kanske vara så att de båda företeelserna har med varandra att göra?

Jag tror på skatt, och på att det kan finnas politiker som har vett att använda skattepengarna på ett effektivt sätt. Jag tror inte att pengar gör en lycklig, men att ha tryggheten att vara en del av ett samhälle där sjukvården finns där när man behöver den utan att man ska behöva betala dyra pengar som man inte har, det gör en lycklig. Ett samhälle där man kan lämna barnen på dagis när det behövs, där kollektivtrafiken är billigare och pålitligare än bilen och där alla har möjlighet till universitetsutbildning om de vill det. Ett samhälle som inte ser ut som det brittiska efter privatiseringen, eller som det amerikanska efter att republikanerna fått härja fritt. Jag tror att skattesänkningar helt enkelt är ett dumdristigt och ytterst kortsiktigt sätt att samla röster.

Den överväldigande majoriteten av de jag känner genom vetenskapslivet har samma inställning. Jag säger inte att bara för att vi kan fysik så kan vi politik och ekonomi också, men är det inte ett rätt intressant faktum ändå?

Men ja. Egentligen var det inte det jag hade tänkt skriva om. Egentligen var det bara så att jag lyssnade på en podcast (This American Life, som jag för övrigt varmt rekommenderar) och att de där intervjuade en republikan som gav mig en liten aha-upplevelse.

Hon sa nämligen att hon tyckte att alla liberala var själviska.

Ursäkta mig? Hur kan en republikan lyckas få det till att det är de liberala som är själviska?!

Jo, hon resonerade tydligen så att de liberala var för lata och för själviska för att jobba hårt så att de kunde försörja sig själva och de sina, och att de istället tyckte att någon annan (staten) kunde göra det åt dem.

Plötsligt så insåg jag att republikaner också är människor. Att de bara försöker ta hand om sina familjer på bästa sätt. De har naturligtvis helt fel men det gör dem varken onda eller blint röstande.

In other news: vi fick hem ett stort gäng bilder från tösens förskola idag. Då får man veta sådant man inte skulle haft någon aning om annars. Som att hon hade en gul hatt på sig igår, och att hon älskade den!


Hattifnatt





Det skulle ha varit ett blogginlägg här

… som Fredrik Backman brukar säga. Tyvärr har blogg.se-appen börjat dumma sig och kraschar så fort jag försöker starta den, så det blir nog inte mycket av den varan den närmaste tiden.

Det här händer i mitt liv just nu:

- Tösen odlar tänder och mina bröstvårtor känner av det (förlåt känsliga).

- Jag har trots diverse motsättningar äntligen lyckats skicka in en vetenskapsartikel som jag jobbat på sedan typ 2008. Lättnaden är enorm!

- Jag har upptäckt att den lokala Karen Millen-affären så gott som alltid har reakläder i min storlek. Min plånbok har upptäckt detsamma.

- Det lutar åt en Hollandsresa inom kort.

- Tösen älskar spenat. Hon kan äta vad som helst, så länge det blandas med spenat. Score!





Arg

Jag känner mig förbisedd på jobbet och är därför på riktigt dåligt humör idag. Nu vet ni det.






Tvättberg

Två sådana här berg med tvätt blir det varje vecka, plus lite lakanstvättar här och handdukstvättar där. Det känns som om det enda jag gör med min lediga barnfria (fun fact: autocorrect ändrade barnfria till vapenfria) tid är att samla tvätt, tvätta tvätt, hänga tvätt och vika tvätt.

Men det är väl bara att vänja sig antar jag.

I alla fall tills jag kan få tösen att leka kemtvätt. Moahahahaha.






Vitt

Vad är det för vitt som glimmar i tösens mun?






Flädersaften

Nu dricker vi upp det sista av flädersaften från i somras. Då när vi var ute och smög om nätterna med min jättemage på släp, bara för att kunna snylta till oss tillräckligt med fläderblommor för en sats saft. Då när vi inte var föräldrar ännu. Då när vi inte ens visste att det var en tös som bodde därinne i tjockmagen.

Det är nästan lite vemodigt.






Underbara vecka

Hujedamej vilken vecka! Jag hade världens deadline i fredags så förberedde mig på att jobba hårt. Så då passade tösen naturligtvis på att bli sjuk i måndags. Ordentligt sjuk. Hon hade så hög feber att vi fick ta henne till jourläkaren mitt i natten, men som tur var var det ingen större fara på taket.

Så på tisdagen sa jag till min käre man att nu får du vabba så att jag kan jobba. Tror ni inte att han också passar på att bli sjuk under dagen så att jag måste komma och ta över ändå?

På onsdagen drabbades jag också, men jobbade från sängen så gott jag kunde. Men så till slut kunde tösen återvända till förskolan på torsdagen, och på två dagar lyckades jag faktiskt sno ihop något till deadlinen.

Men kul var det inte!

Tur då att helgen blev underbart varm och solig så att vi kunde bege oss ut på långpromenad och varva ner lite, hela familjen. Det behövdes verkligen.

Nu hoppas vi att nästa vecka blir lugnare!






Ser det här konstigt ut?

Om en vecka fyller tösen min åtta månader. Hon äter vid det här laget en hel del vuxenmat, men får ändå mycket av sin näring via modersmjölken.

Och jag har läst och hört att folk anser att det är konstigt att amma ett barn som nått åtta månaders ålder. Att det nästan är äckligt att se ett så stort barn ammas på stan.

För oss så har det här fallit sig naturligt. Vi introducerade mat när tösen blev sex månader, och hennes intag har stadigt ökat sedan dess. Hennes mjölkintag har minskat i samma takt och kommer att fortsätta göra det. Men vi har valt att göra gränsen mellan mjölkålder och matålder väldigt flytande, så därför ammar jag fortfarande lite grann flera gånger om dagen.

Så min fråga är: ser det här verkligen så konstigt ut?






Lunch med Drottningen

Jag skojar inte, och jag ljuger inte heller. Idag åt jag lunch med Englands Drottning! Tyvärr fick vi inte lov att ta bilder under lunchen, men här är i alla fall bevis i form av inbjudan:

Den här ska ramas in!

Det var alltså detta jag hintade om för någon vecka sedan.

Det är helt löjligt vilka chanser man får när man bor i Oxford. Eller i alla fall när man är medlem i ett college. Bakgrunden är alltså att Drottningen höll i en traditionell Skärtorsdagsceremoni på grann-colleget (Christ Church) och sedan gick hon till Oriel för lunch. Hon är tydligen vår visitor, så den som har den egentliga makten över vad som försiggår på colleget. Att ha Drottningen som visitor är unikt för vårt college i Oxford.

Visitors ska också besöka sina college då och då. Drottningen besöker Oriel ungefär vart trettionde år.

Jag råkar alltså hamna på just det college som Drottningen är knuten till, och råkar dessutom befinna mig här när hon genomför ett av sina få besök? Hur mycket tur får man ha?!

Lunchen var god förresten, men på något vis hade jag hoppats på ännu bättre mat. Dagens i-lands-problem?

Så här var jag klädd. Klänningen var det jag köpte på Karen Millen för ett tag sedan.



PS: Den där ledtråden? Guitar Hero --> Queen --> Drottningen. Långsökt? Asch då.





Vårt bröllop

Spiderchick ska (äntligen) gifta sig (grattis grattis) och undrar hur andra gjort med sina bröllop. Så jag kom på att jag faktiskt inte berättat hur det var när jag gifte mig med min käre man. Här kommer den historien.

Det begav sig den 15:de augusti år 2009. För oss så var det inte så överväldigande viktigt med just bröllopet, utan det fungerade mest som starten på vårt äktenskap. Däremot såg vi chansen att ha en stor fest där alla våra vänner kunde samlas. Det är ovanligt eftersom vi flyttat runt så mycket och därmed har goda vänner i flera olika länder.

Vi är inte heller särskilt formella av oss, så vi fokuserade på att försöka få till en så trevlig och avslappnad miljö som möjligt, så att vi kunde vara oss själva och därmed njuta i fulla drag. Så folk kom finklädda, men inte i mörk kostym, och min egen klänning följde den trenden (den köpte jag förresten i Haag och när jag nämnde att jag skulle gifta mig i den så gav de mig den för halva priset som bröllopsgåva!).


Så här var jag klädd.

Vi hyrde en scoutstuga med tillhörande ängar, skog och sjö. Själva ceremonin var kort och hölls på en brygga i sjön.


Vi gifter oss!

Jag red in på en vit(-ish) häst (inte behövs här några riddare inte), för den idén hade jag fått dagen innan och min käre far som alltid är handlingskraftig lyckades fixa det.


Jag på pålle.


Sedan gick vi till festen allihopa.

Medan vi väntade på middagen flög vi kinesisk drake, och det är den draken som syns på min header och som jag berättat om förut. Middagen hölls i ett stortält, och naturligtvis lärde vi de utländska gästerna hur man snapsar. "Vikings take the whole shot every time." Därefter dansades det i samma tält.


Middag.


Vårt tårtval var också intressant. Eller rättare sagt, vi kunde inte välja, så det blev både traditionell vit flervåningstårta och traditionell skånsk spiddekaga.


Dans med far min.

Sedan festades det mest hela natten, med badtunna, bastu, sjö och lägereld för de som ville.


Badtunna.


Lägereld.

Och för de som hellre ville sova fanns det tält uppslagna bland träden. Min käre man och jag sov gott på lyxmadrass och under duntäcke i ett tält på en egen äng. Någon vänlig själ hade även ställt dit en kyld flaska champagne och två champangeglas. Det var en detalj av många som, tillsammans med alla underbara gäster, gjorde vårt bröllop så minnesvärt. Det är verkligen en upplevelse som ligger mig varmt om hjärtat.



Alla bilder tagna av Joop och Joël.





Inköp

Jag nämnde ju att jag varit inne en runda på underbara Karen Millen, och lovade att snart visa vad jag hade köpt där.

Det här är vad jag packade upp ur det lyxiga silkespappret.

Kanske.






Cancertest

Jag spenderade min lediga onsdag med att bland annat gå och ta cellprover, för det var ju dags. Vi får väl hoppas att allt är som det ska, men man är väl alltid orolig de två veckorna det tar innan man får svar.

Cancer. Det är ett så stort och skrämmande ord. Jag vågade nästan inte skriva ut det i titeln här. Och när jag låg där på britsen så tänkte jag på taxilandet och det otroligt gripande livsöde som beskrivs där. Så tungt är det att läsa att jag faktiskt inte orkar följa bloggen, men jag tittar in då och då för att förvissa mig om att Snorpan fortfarande har en mamma.

Så ja. Just do it! Helst en gång om året trots att de bara kallar vart tredje år.

Och håll tummarna för ännu ett positivt besked för min del.






Nya kläder

I helgen for hela familjen in till stan och så fick den här mamman äntligen shoppa loss! Tösen sov sig igenom ett par timmar medan hennes föräldrar oooooade sig igenom flera barnklädesavdelningar utan att köpa något, och flera vuxenavdelningar där vi köpte en hel del. Till mig.

Och vet ni vad? Jag njöt helhjärtat av att vara en del av det hemska konsumtionssamhället!

Här har ni några av de sakerna jag plockade på mig. Jag var även inne i favoritaffären (Karen Millen) och köpte lite, men det resultatet får ni se en annan gång.






Framsteg

Jag tror inte många inser vidden av bilden nedan, eller ser stoltheten i tösens ögon. Men ett par minuter innan bilden togs låg hon på rygg en bit därifrån. Utan napp.

Nappen låg i hörnet av sängen. Plötsligt bestämde sig tösen för att hon ville ha den, så hon vände sig på mage (wow) men kunde fortfarande inte nå den.

Så hon kravlade sig långsamt men säkert närmare och närmare, och till slut nådde hon den (wow!) - och stoppade in den i munnen (wow) på rätt håll (WOW!).

Är inte det en bedrift som heter duga så säg? Så därav både tösens och hennes mammas oerhörda stolthet.






Elaking

Den 28:de mars kommer det att hända något kul. Tyvärr är jag alldeles för paranoid för att våga berätta vad det är, men samtidigt vill jag skryta om det för hela världen.

Därför skriver jag ett sådant här inlägg, utan egentligt innehåll och med hintar om hemligheter. Sådär som jag hatar när bloggare gör.

Det som kommer att hända är knappast livsomvälvande, men dock once-in-a-lifetime. Den 28:de berättar jag mer.

Tills dess får ni hålla till godo med ledtråden nedan. Den kommer inte att hjälpa er ett dugg.






Spöke

Jag är nästan övertygad om att vi har ett spöke i huset. Och han är snäll och barnvänlig.

När min kära mor var här och hälsade på en gång när tösen bara var någon månad gammal så glömde jag ta med mig locket till nappflaskan. När jag kom in i vardagsrummet så låg locket där ovanpå mammas iPad. Hon hade använt den alldeles nyss, efter att jag hade lämnat rummet, och definitivt inte lagt dit locket. Det var som om Laban (som jag döpt honom till) ville vara säker på att vi inte skulle tappa bort det.

Hade det varit en engångsföreteelse så hade jag nog snart glömt bort det. Men häromdagen hände något liknande. Jag kunde inte hitta tösens vantar som vi inte behövt använda sedan i januari. Jag letade som en stolle i olika väskor och rum och fickor men de fanns ingenstans. Och så när jag kom in i vardagsrummet så låg de plötsligt där på en hög papper på TV-bordet.

Jag lovar att vi städat sedan i januari. Flera gånger till och med. Och min käre man bedyrade att han inte lagt dit dem och verkade snarare tro att jag drev med honom.

Så tack för hjälpen Laban! Och välkommen till familjen!






Mammaonsdag

Jag tar ledigt varje onsdag för tillfället så att tösen och jag kan ha en dag tillsammans mitt i veckan. Idag var alltså en sådan dag.

Tösen spenderade större delen av mammadagen på dåligt humör. Bra att veta att hon uppskattar tiden vi har på tu man (kvinna?) hand. Jag misstänker att hon har en tannabissing (dvs tand) på väg. Det har jag i och för sig misstänkt varenda gång hon varit grinig de senaste sju månaderna, men nån gång ska jag väl få rätt?

Nåja, som tur var så var hon på lekhumör då och då också, så lite bokslukande fick vi till trots allt.






Min profilbild

Jag är en otroligt känd astronom (eller ja, åtminstonde tio personer har läst den enda vetenskapstext jag någonsin publicerat) som skriver om allt annat än astronomi. Just för tillfället blir det väl mest inlägg om tösen min som kom till världen den 14de augusti 2012. Jag gör ju liksom inte så mycket annat.


Är jag plötsligt mammabloggare nu då?

Mer...