Vi flög hem till Sverige då. One-way ticket. Mycket spännande. Lite för spännande visade det sig. 

Storm och flygplan hör inte ihop. Instängda i en metalltub några kilometer upp i luften åkte vi ordentlig berg-och-dalbana konstant i en halvtimma. Folk blev flygsjuka till höger och vänster. Det, i kombination med allmänna panikkänslor och en känsla av att vara instängd verkar ha blivit dråpslaget. 

Nu känner jag återigen oron och stressen stiga så fort jag råkar höra eller se någonting som kanske möjligtvis kan betyda att någon mår illa. Precis som det brukade vara. 

Men jag befinner mig i alla fall på svensk mark och planerar att stanna här. Det är alltid något.