Jag skulle vilja påstå att det här försöket, till skillnad från det förra, blev en fullständig succé!
Himmelska skapelser. Receptet på dessa kladdkakemuffins med kokostosca har jag hittat hos Pernilla och jag tror att hon är något av ett geni. Dessa skapelser är nämligen alldeles fantastiskt njutbart goda! Om någon undrar så förändrade jag mitt tillvägagångssätt så här (på inrådan av Pernilla):

1. Lät bli att använda muffinsplåten.
2. Såg till att lämna lite utrymme runt toscan så att muffinsen hade plats att röra på sig.

Jag tror nummer 2 gjorde störst skillnad. Nu ska jag äta en till. Minst.

Efter timtal av svettandes i köket (mja) lyckades jag producera de här skapelserna:
Exploderade muffins Jag vill inte säga att de är... misslyckade eller så. Men så här ser de ut när Pernilla gör dem. Jag måste dock försöka igen (min käre man tvingar mig) för de smakade gudomligt. Men hur gör jag rätt den här gången?

När man jobbar hemifrån och dessutom är gravid så har man både möjlighet och rätt att dricka rörchoklad.
Det är chokladgoja och inget annat, okej?

Mumma! Jag har ett vagt minne av att jag skrivit om rörchoklad förut, men jag kan för mitt liv inte hitta inlägget. Så jag får väl berätta igen hur man gör enkel och riktigt god varm choklad. Utan onödiga tillsatser eller färdigmixer (som både jag och Spiderchick stör oss på). Det här passar mina matlagningsskillz perfekt.

1. Ha i ett par teskedar kakao och ett par teskedar socker i en mugg (om det är en stor mugg, eller om man känner med sig att man är smetätare så kan man dubbla satsen; om man tycker bättre om sötare choklad så kan man ha i extra socker men personligen gillar jag mörk choklad).
2. Rör ihop de torra ingredienserna.
3. Häll i några teskedar grädde (mellangrädde går bra, vispgrädde blir godare)
4. Rör, rör, rör, rör i en minut eller två tills du har en perfekt slät och glänsande chokladgoja.
5. Ät en del av chokladgojan. Den är farligt god.
6. Häll i förvärmd mjölk tills du täcker chokladgojan.
7. Rör, rör, rör, rör i någon minut till tills all gojan löst sig i mjölken.
8. Fyll resten av muggen med varm mjölk.
9. Rör, rör, rör, rör i ett par minuter till.
10. Drick och njut!

Ju mer du rör i varje rörmoment (utom möjligt punkt 2), desto godare och fluffigare blir chokladen, särskilt om det är vispgrädde du jobbar med. Ja, det finns en anledning till att det heter rörchoklad. Nu har min tagit slut. Man kanske skulle göra sig en mugg till? Det får man om man är gravid.

I det här landet så suger de rätt ordentligt på att baka bröd. Kanske inte alla, men det där brödet som de säljer i matbutiker är nästan lika dåligt som det holländska: överproducerat och 90% luft. När jag kom till jobbet i måndags så satt hon jag delar kontor med och mumsade på en macka gjord på riktigt bröd. Jag frågade var hon hittat det, men hon svarade att hon just kommit tillbaka från att ha hälsat på i sitt hemland och att det var hennes mamma som bakat. Min respons var ett ytterst besviket attans. Men så idag när jag kom till jobbet så började den underbara människan gräva i sin skrivbordslåda och drog fram ett knyte som hon sträckte fram mot mig. "Jag har så det räcker och blir över" sa hon och gav mig det doftande paketet. Hur omtänksamt är inte det? Gissa om det blir lunchmackor i morgon!
Ett stycke himmelskt bröd innan det blir omvandlat till himmelska lunchmackor. Och ja, någon gång ska jag förverkliga drömmen och börja baka eget bröd. Men inte idag.

Jag måste bara få visa vad som blev det första som jag lagade i våra nya fina grytor. Curry! Jag provar aldrig något nytt; jag har mina fyra favoriträtter och jag lagar dem outtröttligt. Jag tycker inte heller särskilt mycket om curry. Ja, svensk-currykyckling gillar jag starkt, men det är ju inte det som är curry på riktigt. Här i Storbritannien, här älskar de indisk mat passionerat. Och så snubblade vi på ett recept på laksa och resten är historia. En väldigt kort historia, men ändå. Så här såg det ut:
Currygryta

Curryskål Och så här smakade det: blaha. Det är (mycket) möjligt att jag misslyckades lite, och det är möjligt att jag inte är särskilt förtjust i curry (se ovan), men det blev inte en särskilt intressant middag. Inte så att den var äcklig, inte alls, men den var bara... tråkig. Aja, ibland ska det väl bli så också.

Dagens experiment blev ett antal småpajer med citronkräm och marängtäcke enligt recept av underbara Sara Lovisa. Det lät så himmelskt gott! Jag älskar maränger och jag älskar citronsmak så vad kunde vara bättre än en sådan kombination? Experimentet blev dock inte helt lyckat. Det blev för mycket deg i varje pajform för man kan ju inte acceptera att det blir någon deg över. Citronkrämen blev mer sås än kräm. Dessutom råkade jag tappa i alldeles för mycket vanilj. Marängen blev också mer sås än maräng och sjönk liksom ner i mitten av all citronsåsen. Men struntsamma, jag körde på ändå. In med pajerna i ugnen och en halvtimma senare kom det här ut:
Ett förolyckat men gott experiment. Det bruna visade sig vara karamelliserat socker. Och trots alla missöden så blev det väldigt gott! Som sagt, citron (även rinnig sådan) och maräng (även om det är ett alldeles för tunt lager) i kombination, det är inte dumt det.

Det blir visst två matinlägg på raken, men vi (i alla fall många av oss) äter ju flera gånger om dagen så det kanske inte är helt fel ändå. Kafeterian här på jobbet suger. Hårt. Om man inte vill äta friterat eller varma mackor varje dag så blir man tvungen att ta med sig mat hemifrån. Och inte nog med det, de har även förbjudit mikrovågsugnar så man måste äta maten kall. Därför är jag ständigt på jakt efter goda luncher som inte är mackor, som ger ens hjärna tillräckligt med energi för att klara dagen och som helst ska vara utsökt också. Fast med tanke på att det är jag som lagar till det så kan det sista kriteriet nog aldrig uppfyllas. Idag bestämde jag mig för att köra lunch bestående av två olika recept jag hittade på Linn Lundborgs blogg: somrig quinoasallad och marinerad kyckling. Jag tjuvsmakade såklart så nu ser jag verkligen fram emot lunchen!
Bloggig lunch med hjälp av Linn Lundborg Men är det någon därute som har några bra lunchtips åt mig? Jag är redo att prova det mesta (det där kommer jag säkert att få ångra att jag sa) så hit me!

Jag bestämde mig för att belöna mig själv. Det tycker jag allt jag är värd i och med att jag suttit inomhus och skrivit på mitt nya paper (vetenskapsartikel?) hela helgen trots gassande sol och sommar utomhus. Belöningen bestod av ett stort glas läsk (Spa Lemon & Cactus som man kan hitta här) med färska jordgubbar, mynta och is. Ytterst läskande!
Läskande läsk Min käre man använde istället jordgubbarna till mackor med jordgubbsmos. Är det normalt eller?

Nu är det tydligen dags för mig att dela med mig av mina kulinariska hopkok igen. Den här gången har jag hittat på vegetariska enchiladas med viss hjälp från internet.
Direkt ur ugnen

Serverat på ett silverfat (det ser ut som om det vore en svart tallrik från IKEA men tro mig när jag säger att det är ett förgyllt silverfat från Ming-dynastin) Jag har redan glömt exakta proportioner, men ni kan få på-en-höft-receptet i alla fall. Ingredienser (ca 4 små pers):
2 medelstora hackade gula lökar
2 dl skivade champinjoner
1 röd paprika
1 vitlöksklyfta
1 burk krossade tomater
1 burk njurbönor (vad heter de, de där stora röda?)
Kryddor
Tortillas
Riven ost
Körsbärstomater
Gör så här:
1. Sätt ugnen på 180 grader.
2. Stek lök och champinjoner på låg värme, och ha i den hackade paprikan och den pressade vitlöken efter ett tag.
3. Slå av vattnet på bönorna, mosa till dem lite och häll ner i stekpannan. Rör i lite mer än halva burken tomater.
4. Krydda. Jag var lat så jag blandade helt enkelt i en påse tacokryddor och lade till lite extra salt och en del torkade italienska chilisar för hettans skull.
5. Täck botten av en ugnsform med resten av de krossade tomaterna.
6. Placera en del av röran på en tortilla, rulla ihop och lägg med öppningen neråt i formen. Upprepa tills du inte får plats med mer eller röran tar slut. Häll över lite salsa.
7. Täck med ugnsfolie och stoppa in i ugnen i 25 minuter.
8. Ta av folien, släng dit några körsbärstomater och täck med riven ost.
9. Ställ in i ugnen i ytterligare 5-10 minuter tills osten smält.
10. Servera med sallad, gräddfil och guacamole (fast på bilden är det inte äkta guacamole utan avokadoröra gjord på avokado, créme fraiche, citron och kryddor).
Gott var det i alla fall. Så, nu har jag inte tid med sådant här trams längre. Min man och jag ska dricka champagne som försenat firande av mitt nya jobb. Godnatt!

Det har varit ganska mycket på jobbet idag. Vi har ju ledigt i morgon och på fredag så då vill man ju ta vara på tiden och köra igång så många analysprogram som möjligt. Men jag unnade mig åtminstone en lyxlunch idag: ny(färdig)bakade minibaguetter med parmaskinka, brie och ruccola. Mjumm! På riktigt! Synd bara att man inte har råd att äta sådant varje dag. Sedan har jag snart även lite nyheter angående det där jobbet jag skaffat mig. Fast jag vågar inte riktigt skriva det här än. Av någon anledning är jag ängslig att de ska dra tillbaka erbjudandet om jag jinxar det innan jag skrivit på kontraktet.

Min käre man tar god hand om mig. De närmaste tre månaderna kommer jag att jobba hårt på min doktorsavhandling så han har lovat att vara hemmaman åt mig (trots att han nästan spenderar mindre tid hemma än jag gör). Fantastiskt eller hur? Igår lagade han god middag åt mig bestående av quiche och sallad. Dock suger han på att göra salladsdressing, både enligt mig och enligt honom själv, så det fick jag göra. För att matcha dressingen till salladen undrade jag vad som fanns i den. "Potatis" svarade han. Jaha. Men vilken god sallad då. Han lyckades inte få ur sig något mer på en lång stund utan blev alldeles röd i ansiktet av kvävt skratt. Jag fick själv ta reda på vad salladen innehöll (och det var inte potatis). Min man kan fortfarande inte förklara vad som fått honom att säga potatis. Jag tror att det är för att han är holländare, och holländare älskar som bekant aardappelen.
Marcus njuter av belgisk öl i Belgien

Jag åt just en alldeles fantastisk middag, helt utan anledning. Huvudrätt: blåmögelost- och spenatquiche. Till det en sallad gjord på ruccola, päron och valnötter, dränkt i honungsdressing. Allt kompletterades med ett (stort) glas rött vin. Efterrätt: kladdkaka enligt recept från Kinnas blogg. Oh. My. God! Alldeles perfekt i både konsistens och smak, och som vi njöt! Jag tror jag måste ta en bit till.

Alla håller ju läsarna uppdaterade med vad de äter så varför skulle jag vara sämre? Min frukost (en klar favorit) består av kesella- och yoghurtblandning med hallon och valnötter. Ett stort glas apelsinjuice till det och sedan gör en kopp kaffe det hela komplett. Förresten, min syster nämnde att det blir dyrt i längden att leva på valnötter, men jag köper mina på marknaden och får då en stor påse (två skopor) för typ tjugo spänn.

Min farmor lagade de mest fantastiska köttbullar, och jag älskade att åka och hälsa på henne för vi fick alltid köttbullar när vi kom dit. Så en gång när jag var sisådär tio år så passade hon mig och vi lagade hennes köttbullar tillsammans. När köket fylldes av den underbara doften så kom jag på den briljanta idén att be henne om receptet. Hon gav mig det gärna och jag plitade lyckligt ner det med blyertspenna på en liten lapp. Nu är det nästan tio år sedan hon gick bort och jag hittar inte lappen någonstans! Och inte kommer jag ihåg receptet heller. Men, vad jag kommer ihåg eftersom jag tyckte det var så konstigt då, är att hon blötte upp brödsmulor i öl och använde den gojan. Så nu kör jag på ett standardrecept där jag helt enkelt byter ut vätskan mot öl - och det funkar! Såvitt jag kan utröna så smakar det precis som farmors köttbullar! Eftersom jag är så givmild av mig så kommer receptet här (kanske lagom till fyra pers): Ingredienser:
400 g blandfärs (inte ren nötfärs, det minns jag)
1,5 dl lättöl
4 msk brödsmulor
1-2 msk finhackad eller riven lök
1 ägg
1 tsk salt
1,5 krm vitpeppar
Gör så här:
1. Blanda brödsmulor och öl och låt stå och svälla i tio minuter.
2. När brödsmulorna är upplösta, blanda i ägg, lök, salt och peppar.
3. Rör ner köttfärsen.
4. Blöta händerna och rulla lagom stora bullar, och placera på en blöt skärbräda.
5. Bryn köttbullarna i smör, och låt sedan stå på eftervärme och skaka pannan då och då så att de blir runda (den här biten har jag aldrig lyckats med, mina köttbullar blir allt annat än runda, men instruktionerna kanske funkar för någon annan?).
Om man vill ha sås till så kan man blanda i lite köttbuljong i spadet som blir över efter att man stekt färdigt köttbullarna, och sedan vispa ut mjöl i lite mjölk eller grädde och vispa ner det med. Klart!

Jag har provat mirakelbär! Eller ja, mirakelbärextrakt i alla fall. I går begav jag mig till ett par vänner som bjudit oss till en annorlunda middag. Först fick vi alla vars en liten tablett som smakade svagt av bär som vi sög på tills den löstes upp, vilket tog så pass lång tid att det började bli långtråkigt. Och sedan började smaktestet. Det första jag provade var en skiva citron. Och den smakade som citrongodis! Sådär gott som citronmarängpaj eller något. Sedan var det dags för grapefrukt. Det var ännu godare! Som en halva grapefrukt med ett tjokt lager socker. Och limen blev också söt, vilket var lite underligt för jag gillar den vanliga limesmaken och vill inte ha den sötad. Vi provade allt möjligt sött, salt och surt. Det salta ändrade inte smak särskilt mycket, men salt- och vinägerchips smakade som salladsdressing för det syrliga försvann och kvar fanns bara själva smaken av balsamvinäger. Guinness smakade lite chokladaktigt, men jag tyckte det blev för blaskigt så jag gillade inte det. Jordgubbarna, sådana där tidigt-på-året-odlade-i-växthus-så-fullständigt-smaklösa jordgubbar blev himmelskt goda! Det var nog en av det större succéerna faktiskt. Dock blev de tidigt-på-året-odlade-i-växthus-så-fullständigt-smaklösa blåbären ännu mer smaklösa. Och naturligtvis provade jag tabasco också. Jag brukar inte äta tabasco så jag vet inte riktigt hur det ska smaka men nu var det i alla fall sött och gott. Och hett. Men gott. Tranbärsjuicen smakade som för stark jordgubbssaft, tomatjuicen smakade som tomatjuice fast utan det goda syrliga och grapefruktjuicen blev jättegod. Så vi gjorde drinkar bestående av vodka och grapefruktjuice och det smakade glass. Väldigt stark glass men ändå. Till slut, efter en timme eller så, så försvann effekten. Nu känns min tunga som om jag ätit alldeles för många syrliga karameller, men kul var det! Och man kände sig hög trots att man var (ganska) nykter eftersom allting smakade så mycket bättre än i vanliga fall och alla gick runt och sa "gud vad god rabarbern är!". Rekommenderas starkt att göra åtminstone en gång i livet.

Vi provade ett nytt recept igår, en svamplasagne från den här bloggen. Det blev riktigt gott faktiskt, trots att det var den första lasagne jag någonsin lagat till själv! Det var underbart härligt att vandra omkring på den soliga lördagsmarknaden här i stan och köpa alla ingredienser från olika stånd. Trots att det säkert inte är mycket billigare eller bättre för miljön så KÄNNS det så mycket bättre eftersom allt inte är inplastat till max. Men det mest tillfredsställande var ändå att det är ett relativt enkelt recept som tillåter en att göra allt från början till slut. Ja, förutom lasagneplattorna då. Till och med peston mixade jag ihop med färsk basilika och nyriven direktimporterad italiensk parmesanost. Och den blev faktiskt lyckad! Bild från bloggen ovan:

Jag är så ytterst amerikansk nu. Jag har nämligen skaffat mig ett Starbucksnamn! När man beställer kaffe på Starbucks här så frågar de efter ens namn nämligen, så att de kan ropa det istället för "tall latte!". Men de förstår bara de femton vanligaste namnen, så om jag skulle använda mitt riktiga namn så skulle det uppstå en lång ordväxling. Men tydligen är det helt normalt här att ha ett Starbucksnamn, dvs ett namn som Jane eller Sarah eller Liza. Namnet ska vara lätt att uppfatta men tillräckligt ovanligt för att man inte ska blandas ihop med någon annan. Så mitt Starbucksnamn är Mary. Det är tillräckligt likt mitt riktiga namn för att jag ska reagera även om jag står och drömmer, och de känner igen det direkt. Fast när jag använder det så tittar folk lite konstigt på mig eftersom jag inte ser ut att vara i övre medelåldern. Men det gör inte så mycket; jag kan skylla på att det var mina föräldrar som valde namnet. Eller ja. Kanske inte. Men det vet ju inte de.

Jag önskar Zoegas gjorde Skånerost-koffiepads.

+

=

sant

?

Jag bad min käre man att köpa saker till nån enkel sallad också när han gick och handlade middag. Han kom hem med en avokado. Så jag gjorde en enkel sallad bestående av... avokado. Men jag experimenterade lite och lyckades mixtra ihop en underbart god citron- och chilidressing (om jag får säga det själv). Sedan spenderade jag resten av middagen med att titta sött på mannen så att han skulle mata mig med sin andel också.

Tittade nyss på ett QI-avsnitt med temat "Horrible". Vi försökte äta lunch samtidigt, men det gick inte så bra eftersom avsnittet var fyllt av otroligt äckliga diskussioner. Den enligt mig värsta diskussionen handlade nog om en sorts alkoholshot i Kanada vars viktigaste ingrediens var en människotå. Men hela avsnittet avslutades av Stephen Fry med "Now, we have saved the most disgusting thing for last. Allegedly it can cause birds to fall dead from the sky, and it is banned by airlines, but it is quite good on toast." Gissa vad de pratade om? Just det, surströmming!

Det här var min middag idag. Imponerande eller hur? Fast det var ju såklart inte bara min middag utan även Marcus, och dessutom två luncher. Mycket mat blev det! Sallad (hemsk färdiggjord i plastpåse men jag hade inte så mycket val), tomat, gurka, paprika, selleri, avokado, ärtor och ägg. Till min portion tillsattes även rotisserikyckling. Och sorry Tove för äggfrossan. På nåt sätt måste man ju få i sig protein om man är vegetarian som Marcus. Annars har det inte blivit så mycket gjort idag, mer än nödvändig städning i lägenheten och slappning. Och bakning av ISO-muffinsar. Egentligen borde jag ha skrivit på mitt paper men så blev det inte. Aja, imorgon är en annan dag.

Yay, jag har äntligen hittat god rotisseriad kyckling i det här landet! Jag har knappt ätit kyckling sen jag lämnade Edinburgh eftersom jag är alldeles för upptagen (lat) för att komma på ett bra sätt att tillaga den på och det inte funnits nån god färdigkyckling att få tag på. Men nu ser jag framför mig kycklingsallad och kycklingmackor till lunch varje dag! Kycklingmannen på Digros kommer att kunna säga "the usual ma'm?" när han får syn på mig snart. Eller motsvarande på holländska.

Två morötter, en halv broccoli, en halv aubergine (tack Cecilia!) och ett antal körsbärstomater, in i ugnen med olivolja, vitlök och salt och peppar. Servera med lite OLW tacodippa och ett par stjälkar rå celeri för krispigheten -- mumma! Auberginen blir svampig, moroten blir al dente och broccolin blir crunchy så perfekt konsistens överlag! Fast enligt den där databasen så innehöll olivoljan lika mycket kalorier som resten tillsammans. Aja. Nästa gång kommer jag att ta bilder innan jag äter upp maten också.

Igår drog jag med mig Marcus till jobbet. Om han ändå jobbar hemifrån så kan han ju lika gärna jobba från mitt kontor. Fast vi knappt pratade så var det rätt mysigt att sitta och knappra på tangentbord intill varandra hela dagen. Han känner dessutom tillräckligt många av mina kollegor för att kunna låtsas att han jobbar där, iaf på kafferasterna och lunchen. Klockan fyra var arbetsdagen dock slut eftersom Matchen med stort M började då: Oranje vs Brasilien. Eftersom det också var dagen då årets grillfest var planerad så hade de flyttat ner TV:n från fikarummet till gräsmattan utanför huset och satt upp en stor skärm med projektor också. Sol, 30 grader varmt, gratis iskall öl och fotboll på jobbet är inte helt fel! När matchen sen var över och holländarna slagit ut mina vinnare från VM (där rök mina två euro!) så började grillningen. Och de kan verkligen inte grilla i det här landet! Här är listan över varför:

1. De använde gasgrillar istället för kolgrillar, så man fick inte den där goda grillsmaken
2. De hade inga goda stekar utan äckligt marinerade grisköttsbitar
3. Deras grillspett bestod av nåt malet kött i klumpar
4. Deras kycklingklubbor var SÖTmarinerade
5. Korvarna var gråa och äckliga och burgarna var såna där burgare man brukade få i skolmatsalen
6. De hade varken korvbröd eller hamburgerbröd
7. De hade ingen senap och bara lite ketchup. Istället hällde de jordnötssås över alltihopa
8. Den vegetariska grillen var inte märkt på nåt sätt så alla köttätare lade sina saker där så Marcus hann bara grilla en vegoburgare innan grillen var oanvändbar för honom. Fast det gjorde iofs inte så stor skillnad eftersom köttätarna åt upp all vegomaten ändå så det var knappt nån mat kvar till vegetarianerna

Kort sagt, jag var rätt besviken. Vi får minsann ta och fixa en riktig grillfest på vår gård istället. Fast man kan tydligen inte hitta hamburgerbröd nånstans i det här landet. Underligt. En av svenskarna hade tagit med sig Kubb så vi kunde iaf roa oss även efter det att matchen tagit slut. Kubb och öl är också en relativt bra kombination. Sen, eftersom det ändå var fysiker som anordnade det hela, så gjordes det glass på plats med hjälp av flytande kväve som de liksom hällde ner i skålen medan de rörde runt tills glassen stelnat. Geeky men rätt kul idé ändå. Och både jordgubbsglassen och citronsorben var jättegod. Kanelglassen var dock mindre god. Vid halvåtta-tiden drog Marcus iväg och skulle spela nåt geekboardgame med Tim och Brent. Varför sitter man inne och spelar spel en fredagskväll när det är varmt ute och det är spontan fest på gatorna eftersom Holland slagit ut Brasilien?! Så jag stannade kvar en timme till och sen stack jag och Edo till en av Hendriks kompisar och tittade på nästa match. Fast vid det laget var jag inte särskilt fokuserad längre utan mer fascinerad av det faktum att jag kunde se bättre genom att titta in genom fönstret i lägenheten på andra sidan kanalen än jag kunde genom att titta på TVn i samma rum. De hade nämligen projektor på vit vägg och stora fönster. Vi såg hur folk samlades på gatan nedanför också och tittade på matchen genom deras fönster. Kompisen hade ingen öl heller, men hon var tyska så hon hade Jägermeister vilket visade sig vara väldigt farligt så dags. Efter matchen gick vi ner och köpte en öl på gatan och gick och letade konserter. Fast det visade sig vara dansbandskonserter så Hendrik gav upp och stack hem och det gjorde hon tyskan också, medans jag och Edo begav oss till ett belgiskt ölställe för att träffa några av hans kompisar och försöka komma iväg från regnet och åskan som närmade sig alldeles för snabbt. Vid halv två kom jag till slut hem. Jag tyckte att det var lite väl tidigt egentligen, men när jag insåg att jag hade druckit i nio timmar så kom jag fram till att det nog var en bra idé ändå. Idag bestämde sig den där förkylningen för att äntligen bryta igenom. Baksmälla och sjuka är inte en bra kombination. Nu har baksmällan tack och lov gett med sig, så det är bara huvudvärk, snuva, halsont och öronvärk kvar. Och eftersom baksmällan är över så kan Marcus börja tycka synd om mig eftersom det inte är självförvållat längre!