Vi hade bävat inför idag i fyra veckor. Tösen skulle nämligen vaccineras för andra gången, och med tanke på hur jobbigt jag tyckte att det var förra gången så är det kanske inte så konstigt att jag inte direkt såg fram emot dagens utflykt.

Och det var precis som förutspått: tösen brast i nästintill outhärdligt ledsen gråt när de båda sprutorna trycktes in i hennes knubbiga små lår. Och jag grät med henne.

Hon lugnade sig dock ganska snabbt och somnade tungt på pappa. Men ett par timmar senare så grät hon otröstligt igen när jag skulle mata henne, troligtvis på grund av ömma lår.

Och nu precis så har vi tagit bort plåstren, något som naturligtvis föranledde ännu mer gråt. Men nu är den långa jobbiga dagen äntligen över och vi ligger och myser i sängen.

Och just det, så är det hennes tremånadersdag också. Hipp hipp hurra för det.